På biblioteket häromdagen frågade jag vid informationsdisken varför man tillåter mobiltelefoner – detta efter att förgäves ha försökt läsa i en tidskrift.
Svaret var ungefär att biblioteken inte har samma tystnadskrav som tidigare, nu när de också är kulturella mötesplatser och allaktivitetshus. Må så vara – jag har inget att invända mot sagostunder på tigrinja eller estradsamtal om globaliseringens utmaningar; en enda dag på året kan jag rentav acceptera utmaningen av att försöka läsa noter till ackompanjemang av ett luciafölje. Men jag har väldigt svårt att se värdet av sådana kulturyttringar som att vråla i telefon i ena änden av huset så allt hörs i den andra.
Ett enda litet anslag om att stänga av telefonen inför biblioteksbesöket tror jag enbart skulle höja trivseln.
Piotr