Vart är det på väg med den sociala gemenskapen? Vilsna ungdomar från förskoleåldern som hamnar i brottslighet, påhejade av äldre ungdomar. Föräldrar som är sönderstressade av arbetslivet och många gånger mer eller mindre förlorar kontakten med sina barn. De gamla som hamnar på hemmet och sitter ensamma där och förlorar i stort sett all social gemenskap på grund av personalbrist. Nu skall också lärare bli angivare och anmäla papperslösa barn, detta är inte deras uppgift utan det är rättsväsendes sak.
Varför har det då blivit så? Det kan man fråga sig. Följer man tiden från 40-talet och fram tills nu så finns det tecken på varför. Jag skrev nyligen en bok om min barndom och uppväxt. Det som har förändrats är den tekniska utvecklingen som gör att barnen i dag har tv, dator, mobiler och ipad som inte fanns på 40-talet. Därmed försvinner mycket av den sociala gemenskapen som vi hade på den tiden.
Vad gör vi för framtiden? Ja, inte bygga fler vårdanstalter, hårdare straff och längre straff. För tror man på det skulle det inte finnas någon brottslighet i USA. Där har man 5 gånger så stor brottslighet per/100 000 invånare som i Sverige.
Nej, ta dessa miljarder och satsa på skola, fritidslokaler och övrig ungdomsverksamhet. Samt att man satsar på samarbete mellan generationer, till exempel mer kontakt mellan äldre och ungdomar i skolan för att lyfta problemen i vardagslivet. Kontakt mellan ungdomar, föräldrar och äldre är i dag närmast obefintligt i skolan.
Detta är min syn, vad är er syn?