På något sätt vill många påstå sig måna om de äldre. Det är lite otydligt vilka som avses. Vid 65 blir de flesta pensionärer men knappast äldre. Det börjar man bli 10 år senare. Sedan bär det utför med olika fart. Men omsider är man där i Sista utförslöpan. Då behöver man lite omtanke.
Nu läser jag att om man råkar ut för hjärtstopp vore det tryggt att ha en hjärtstartare med apparatskötare i närheten. Visst kan det vara så men befinner man sig i den eländiga sista utförslöpan kan det vara mer ett hot.
Om jag skulle få ett stopp så vill jag verkligen inte bli återupplivad.
Någonstans skulle jag vilja ha en markering synlig där det står ”Återupplivning undanbedes”. Den här åsikten tror jag ingen riktigt kan förstå innan man befinner sig på upploppet. Ännu mer omtanke vore om alla i vårt land hade rätt att bestämma när man vill hoppa av.
Inget politiskt parti har det på programmet. Man är väl rädd för att motståndarna skulle vilja tolka det som en kostnadsbesparing. Livet är som bekant bara en kort visit om man ser det lite i stort. Man föds, hojtar till sedan är det över. Om man har det eländigt varför inte få lite hjälp med avslutningen. Jag har på nära håll sett några egenhändiga avslut – fasansfulla.
Det är inte lätt att vara alla till lags. Men du som bestämmer, betänk det som Tage sa: ”Säll är den som har till rättesnöre att man bör nog tänka efter före.”
90 plus