Svar på nyhetsartikeln "Det har blivit svårare att få P-tillstånd" (27/9):
Orsaken skulle vara att de missbrukades och att det fanns andra städer som gjort likadant, alltså ingen relevant orsak. Detta hade till följd att många äldre brukare i praktiken blev utestängda från dessa platser om de inte kunde hantera de betalappar som krävdes eller kanske inte ens hade någon lämplig mobiltelefon.
I Corren står att det nu har blivit svårare att få parkeringstillstånd. Man meddelar även att tillståndet numera måste förnyas årligen i stället för att gälla upp till fem år. Är man 80+ och har ett permanent handikapp sedan flera år kan man knappast förvänta sig någon förändring på ett år. I stället medför detta onödiga besvär, utgifter och onödig belastning för sjukvården för det nya intyget. Men läkarintyg tas liten hänsyn till då det är den rättspraxis som utvecklas genom domar i kammarrätten som styr, inte något så banalt som sunt förnuft.
Man trakasserar oss äldre som vi i dag ser så många exempel på i samhället, där man tvingas vända sig till kammarrätten, trots tunga läkarintyg: en kvinna i 80-årsåldern som inte får någon utomhusrullator då hon inte behöver någon inomhusrullator, en kvinna i 90-årsåldern som inte får färdtjänst trots dålig syn och andra krämpor men som är för bra att förflytta sig, eller en jämnårig som inte längre klarar sig själv hemma och vill komma in på ett vårdboende.
Det är självklara fall som dock på något sätt kommer fel i ansvarig kommuns regelverk och därför tvingas att belasta rättsväsendet för att hävda sin rätt. Detta är några exempel på kommuners maktfullkomlighet gentemot den enskilda människan som även spritt sig till Linköping och dess ansvariga tjänstemän som vi nu sett av reportaget i Corren. Jag har svårt att tro det finns någon politisk förankring för detta kommunala rättshaveri i dessa frågor. Kommunen borde väl hjälpa i stället för att stjälpa sina utsatta innevånare!
Att ha ett P-tillstånd är ingen förmån utan en rättighet som finns med i EU-konventionen, nämligen att, som alla andra, kunna åka och handla eller besöka olika kulturella aktiviteter i centrala Linköping och där den egna bilen är en livlina. Man får nämligen inte diskrimineras för ålder eller handikapp.
Jag har följande råd till ansvariga tjänstemän i kommunen: Anpassa P-tillståndets giltighetstid efter handikappets art och ta omgående bort avgiften på de handikapplatser där den finns och försök förstå vad läkarintygen handlar om. Om det skulle bli ett ekonomiskt bortfall för kommunen, ta i så fall ut en lämplig avgift för P-tillståndet.