Det har gått snart ett år sedan den sista skolavslutningen gjordes på vissa utvalda grundskolor i Linköpings kommun.
Skolornas personal – som jag har mött under detta skolår – har visat både engagemang, respekt och en välvilja att detta ska bli bra! Det har skapat en trygghet i denna övergång på grund av förra årets nedläggningar.
Dock börjar vi närma oss slutet av detta skolår och med det kommer såklart skolavslutningar.
Jag vet att jag inte är ensam om detta dilemma, att man som ensamstående har en ambition att närvara på sina barns skolavslutning (det är ju trots allt en svensk tradition). Dock blir ekvationen svårare när ens barn inte fick placering på samma skolor på grund av platsbrist i vissa årskullar, kompisar och närhet till hemmet (nu pratar jag specifikt Ekholmen).
Så min förhoppning är att rektorerna på de skolor som mottog ”Fredriksbergsbarnen” också haft detta i åtanke när man planerar/planerat skolavslutningen. För ingen förälder vill behöva välja ett barn framför det andra bara för att några andra valde deras väg in i framtiden (syftar på politiken).