Jag brukar säga att jag i min roll som polis ute i ”smutsen” ser vart samhället är på väg 1–3 år innan resten av Sverige vaknar. Jag har öppet hånats och kallats saker när jag redan 2015 lyfte fram problem med hederskultur, migration, gatubarn, behov av åldersbedömningar med mera.
Tiggeri är ett känsligt och svårlöst problem (ej utmaning) som handlar om utsatta människor, fattigdom, tvång. Ett komplext ämne. Dock talas det inte särskilt öppet om den brottslighet som många gånger ligger bakom tiggeriet. Det figurerar nämligen brott, tvång och påtvingad utsatthet i väldigt många fall. Helt klart.
Jag vet från min arbetsroll som polis. Låter kaxigt för den som tycker annorlunda, men i över 34 år har mitt yrkesliv bestått av att hjälpa människor. ”Läsa av” dem för att därefter fatta beslut om åtgärd, förenklat uttryckt. Man blir bra på människor då. Onda, goda, vanliga. Och jag ser det jag ser. Dagligen.
Jag har jobbat centralt i Stockholm. Vid tunnelbanan, parker, Sergels torg, T-centralen, gallerior. Är man i de här miljöerna över tid så ser man saker. Och min bestämda uppfattning är att tiggeriet måste förbjudas. Punkt! Det betyder dock inte att den humana sidan brister, men hjälpen till de här människorna måste ske på annat sätt. Det finns inget värdigt i tiggeri. Inget.
Jag har dagligen bevittnat tiggarnas ”utsättning” inför passet. Något vi poliser log lite åt då det liknade våra egna. Ordergivning från en eller flera ”arbetsledare/förtryckare” (välj själv). Frivilliga? Nja, även om en polisutredning angående brott högst troligt slutat med tystnad, rädsla, korta förhör och nedläggning av ärendet.
Jag har dagligen sett hur bossen med precision ”riktar in” den underställde tiggaren så att denne satt ”rätt” på sin plats. Värdigt?
Jag har dagligen sett hur samme boss anlände i sin bil för att därefter på ett allt annat än familjärt och vänskapligt sätt rafsa åt sig pengar direkt ur tiggarens kopp.
Jag har dagligen sett ståhejet och tumulten kring direktbussarna mot Rumänien. Gods bokstavligen trycktes in. Cyklar, säckar, allt. Här försvann inte bara skänkta grejer. Därefter placerades passagerarna i bussen ut, troligen baserat på kön, klan, ursprung. Romerna satt alltid längst bak. Förtryck i förtrycket.
Jag har dagligen mötts av polisiärt förakt då vanliga (nåja) människor la sig i vårt arbete. Det gick så långt att tiggarna ”lärde sig”, att om de skrek och härjade så fick det följden att flera oinsatta svenskar direkt la sig i och ifrågasatte (snällt beskrivet) allt. Trist arbetsmiljö, men manus till en film.
Och nu tänker jag inte ens beröra följdproblemen med boendeplatser, nedskräpningen, sanitära olägenheter, intrång på privat mark med mera.
Men! Jag har även dagligen mött jäkligt härliga tiggare. Inget konstigt med det för de är ju människor! Sköna personer med stora hjärtan och många gånger trasiga liv. Som kämpar på trots dåliga odds och förutsättningar. De som inte ”styrs” av ligor och så vidare. De finns också, givetvis! Men de ovan beskrivna problemen överväger och slutsatsen blir åter, förbjud tiggeriet och öka hjälp och givande på annat sätt. Det kommer att öka möjligheter till bättre kontroll av dem som ligger bakom ligorna.
Två länder i Europa är utan förbud eller sanktioner mot tiggeri. Två. Alla andra har inte alltid fel.