Nästan samtliga politiska partier i årets valrörelse har bidragit till en för mig helt främmande bild av mitt liv och vardag.
Med Sverigedemokraternas i spetsen får jag intrycket att man vill lura mig att tro att i vårt land går det omkring människor, gamla som unga, som alltid måste titta sig bakom ryggen när vi är ute på stan eller i hemmet. Att man måste vara på sin vakt så inte någon främmande person plötsligt dyker upp innanför dörren, i värsta fall med pistol eller kniv som vapen. Var finns den kritiska rösten bland journalister och andra viktiga opinionsbildare? De som med fakta och pondus kan ifrågasätta denna propaganda, som har rädslan som huvudbudskapet och rötter i både nazistiska och fascistiska idéer. De vill skapa en bild och en verklighet av en befolkning på cirka 10 miljoner människor som lever i en stat med rädslan alltid hängande över axeln.
Personligen hoppas jag att många av dessa 10 miljoner invånare sätter sig ned och tänker till om sin egen situation och troligen upptäcker att rädslan inte är det tillstånd du först kommer att tänka på. Du har säkert ett stort antal andra både glada och ledsna upplevelser i din vardag, där rädslan säkerligen inte är den viktigaste.
Till sist. Utnyttja din rösträtt den 9 september och fundera gärna vad som är det viktigaste för dig själv och dina efterkommande inför den tid som du har kvar. För visst vill vi att framtidens samhälle blir ett samhälle där rädslan inte är huvudbudskapet ifrån de som vi väljer representanter i riksdag och kommuner?
Christer Larsson