Lärdom 1: Omsorgen om äldre i samhället har varit under all kritik. Detta faller i första hand på kommunerna som uppenbarligen inte har insett de särskilda behov som äldre och äldre äldre har vad gäller boende och omvårdnad vid en pandemi. Här måste ansvar utkrävas och ansvariga ställas till svars.
Lärdom 2: Regionernas roll måste kraftigt ifrågasättas. Med valhänthet och otydlighet har olika regioner gjort helt olika insatser även fast omständigheterna har varit ganska lika. Region Östergötlands hantering av ensamresande i färdtjänsten har varit ett skräckexempel – trots kraftiga skattehöjningar har man inte lyckats prioritera. Det är dags för oss att ställa frågan vad vi har för nytta av en 180 år gammal inrättning när sjukvården kunde skötas bättre av staten och omsorgen av kommuner med tydligt ansvar. Här måste ansvar utkrävas och ansvariga ställas till svars.
Lärdom 3: Politik och myndigheter saknar förståelse för näringslivets villkor. Även om permitteringsstödet har varit välkommet har övriga stödformer varit felaktiga, omöjliga att dela ut eller kommit för sent. Att sedan myndigheter som Tillväxtverket ändrar reglerna mitt under krisen till förfång för många företag gör inte saken bättre. Här måste ansvar utkrävas och ansvariga ställas till svars.
Det har pratats mycket om att samhället efter corona inte kan se ut på samma sätt som före krisen. Detta är möjligen sant men då är det inte i första hand en akademisk diskussion som behövs utan insikten att ett samhälle inte kan leva på konsensus och naivitet.
Det krävs tydliga spelregler, snabba beslut i svåra omständigheter och en grundläggande förståelse för vad som håller samhället igång – och det är inte politik, politiker eller myndigheter utan företagare, entreprenörer och ideella krafter.
Michael Nydén, Ljungsbro