Jag vet vad adhd är. Jag vet också vad adhd inte är. Som rektor, lärare och föreläsare med egen diagnos ser jag en oroväckande trend i eskalerande diagnoser och medicinering för barn med adhd i hopp om hjälp. Den vägen funkar inte. Skolan behöver kunskap, ledarskap och strategier. Och vuxna behöver sunt förnuft och börja ta ansvar.
I över 25 års tid har jag varit verksam inom skolan som lärare och rektor. Jag har följt utvecklingen på nära håll, och jag ser en utveckling som inte kommer hålla över tid. Allt fler vuxna vill ha en diagnos på sina barn eller elever med hopp om ökade resurser till skolan. Men med en utveckling där färre personer ska försörja fler i Sverige, är det en ekonomisk samhällskalkyl som inte går ihop. Det är inte en realistisk väg att tro att det går att tilldela stödresurser till vart och vartannat barn i framtiden.
Men under alla mina år som rektor har detta aldrig varit en budgetfråga. Det har varit en ledarskapsfråga. Som rektor har jag tagit ansvar, och tagit fram strategier, handlingsplaner och metoder tillsammans med lärare, specialpedagoger och skolsköterskor. Oftast även tillsammans med barn och deras föräldrar för att få den bästa helheten. Och det finns bara medspelare i laget med ett gemensamt mål – välmående och presterande barn och ungdomar.
Men jag ser också hur dysfunktionellt det är på andra skolor där utmaningarna bara blir större och större. Barn som inte klarar grundskolan, dålig arbetsmiljö för skolpersonalen och massa barn med medicinering och som får en självbild av allt de inte kan eller har förmågor till. Vad blir resultatet när alla dessa ska ut i arbetslivet? Kommer det bli välmående medspelare som kan bidra till vårt gemensamma Sverige AB?
För jag vet som sagt vad adhd är. Jag fick min diagnos vid 47 års ålder med hopp om att medicinering skulle lösa alla mina utmaningar. Så blev det inte. I stället blev den enskilt viktigaste metoden förståelsen hur viktigt det är med sömn och återhämtning, bra och näringsrik mat, samt rörelse och träning. Ingen skärmtid sent på kvällen utan istället tydliga rutiner. Det har gjort att jag har kontroll på mitt liv. Och många med adhd älskar kontroll! Har man med sig grundläggande behov, välarbetade strategier och verktyg samt vuxna som vågar och kan sätta ramar och rutiner, kommer vi tillsammans skapa välmående barn och ungdomar som klarar av skolan. Oavsett diagnos eller inte.