Hur ska vi kunna minska vår klimatpåverkan när konsumtion är höjden av lycka? Ju mer vi konsumerar desto mer välmående, lyckliga och tillfreds tycks vi bli. Det framkommer av Centrum för konsumtionsvetenskap och dess årliga rapporter, men den lyckliggörande konsumtionen har en förödande effekt på på vår miljö och vårt klimat. Förlorade naturposter redovisas i för liten utsträckning. Dammsugs fisk eller kalhuggs regnskog är det en pluspost i BNP-statistiken. Därför måste vi byta inriktning på vårt sökande efter lyckan.
Vi handlar som aldrig förr. Mellan 2001 och 2018 redovisar Centrum för konsumtionsvetenskap en ständig ökning av vår konsumtion. Rapporterna visar ett tydligt samband mellan shopping och livstillfredsställelse. Men ganska snart är man tillbaka på den lyckonivån man hade före köpet. Det kallas anpassningseffekten. Samma fenomen präglar den växande elektronikbranschen. Nät tv-apparater med platt skärm lanserades tredubblades elektronikskrotet under en femårsperiod. “Köp, slit och släng” borde tillhöra en förgången tid.
Den korta livslängden på våra konsumtionsvaror gynnar dem som tjänar pengar på vad vi köper, och missgynnar klimat och miljö. Den globala varucirkulationen är fortfarande oljeberoende. Kortsiktigt gynnar det den globala ekonomin, långsiktigt trappar vi upp klimatförändringarna.
Därför måste vi tänka om, och se till att bli lyckliga på något som gynnar vår egen och våra barns överlevnad. Hög tid att ge naturkapitalet dess rätta värde på marknaden, bråttom att sätta värdet på naturkapitalet i relation till BNP. Bruttonationalprodukten visar resultatet av varor och tjänster, utan någon hänsyn till klimatpåverkan och förluster i naturkapital.
Vad säger förra årets Nobelpristagare i ekonomi, William Nordhaus, om uthållig och hållbar ekonomisk tillväxt? Han förespråkar att vi ska vänta med klimatåtgärder tills de blir mer kostnadseffektiva. Vem blir lycklig av att vänta på att naturkapitalet får sitt rätta värde?
Claes Thulin