Svar på ”Vem tar ansvar för coronahanteringen?”, krönika på Correns ledarsida 30/4.
Henrik Hall skriver att det är svårt att utröna Sveriges coronastrategi och att lämnade besked har varit förvirrande. Dessutom anser han att de lägre dödstalen i grannländerna är beviset på att strategin misslyckats.
Hur kan man missa Sveriges strategi? Själv har jag hört till leda att strategin är att man skall minska smittspridningen så att kurvan plattas ut, och så att sjukvården därmed hänger med. Strategin har inget att göra med dödstalen under pandemins första halvår.
Hall verkar anse att det är fel att ändra riskbedömningen. För mig är det däremot självklart att man skall ändra riskbedömningen allt eftersom situationen förändras och man får ny kunskap.
Vi kunde haft en statsminister som enligt Hall inte ”…gömmer sig bakom andra ministrar och myndigheter” utan i stället till exempel passat på att förstatliga industrin när den går på knäna, eller rekommenderat hittepå-lösningar mot viruset. I motsats till Hall är jag väldigt nöjd med att vi har en statsminister som lyssnar på olika experter inom eller utom regeringen innan han uttalar sig.
En sak har nog tyvärr Hall rätt i: ”När detta ska granskas riskerar domen att bli hård.” Med facit i hand kommer man om ett par år att veta precis vad som har gått halvbra eller dåligt och kunna utse en syndabock. Min förhoppning är, att vi när detta är över ger staten ansvar för sjukvården, förbättrar arbetsförhållanden på äldreboenden eller ökar beredskapslagren.
Karsten Håkansson, pensionär
Svar:
Jag anser inte att strategin varit klar. Regeringen publicerade en strategi 7 april, mer än en månad för sent. Den har tydliga tecken på en efterhandskonstruktion då den bara beskriver redan genomförda åtgärder.
Under kritiska skeden har varken regeringen eller Folkhälsomyndigheten lyckats med att förklara vad som kan bli aktuellt i framtiden. Att de tycks okej med att dödligheten är betydligt högre i Sverige än i andra länder är klart. Varför det är okej, är mindre klart.
Poängen med att ha en strategi är att tänka efter före. Det innebär att det redan dag ett funnits ett flertal olika handlingsalternativ beroende på hur situationen utvecklats. Att det inte funnits och att man därför konsekvent fått revidera sina felaktiga bedömningar är inte en strategi. Det är själva beviset på avsaknaden av en sådan.
Henrik Hall