Svar på "Linköpingsborna ska välja film själva", 25/9.
Kultur- och fritidsnämndens ordförande Gustaf Appelberg argumenterar i Corren för att kultur är ett grundläggande mänskligt beteende och att kommunen därför inte behöver Linköpings Filmsalonger. Det finns flera invändningar men de har Fredrik Kylberg redan gjort förnämligt i sin krönika 20/9.
Vad som intresserar mig är Gustaf Appelbergs hypotetiska samhälle utan organiserad kultur. Eftersom han och hans kollegor snart ska ta ställning till hur miljonbesparingar på kultur- och fritidsområdet ska genomföras blir man lite rädd att han ska tas på orden.
Sant är att kultur är ett mänskligt beteende. Sant är också att det är föränderligt och att olika tidsperioder i efterhand framstår som bättre än andra. Detta har ofta samband med vilka resurser och vilket svängrum kulturens aktörer har. Det är en politisk fråga huruvida Linköping ska vara en kultur- och lärdomsstad eller bara en stad.
Hur skulle det då gå? Tja, med läsningen skulle det nog gå sådär. Det kom nyligen siffror som antyder att läsningen bland unga halverades mellan 2012 och 2017. Ett helt tidlöst beteende är läsningen tydligen inte, men önskat kan det vara för det.
Liberaler gillar valfrihet och det är sympatiskt men förr brukade de även gilla bildning som långsiktigt projekt.
Om all organiserad idrott lades ned skulle människor kanske fortfarande sparka boll men ingen modern politiker skulle använda det som argument för att slippa bygga en arena.
Urban Jarvid