Jag kan vid sällsynta tillfällen bli sedd som naiv när jag förespråkar nyttan av ekologisk odling. Det är okej.
Men när ledarskribenten Agnes Karnatz i Corren den 12/8 påstår att ekoodling borde minska snarare än öka, subventioner från staten borde enligt henne avskaffas, då undrar jag hur lite informerad Karnatz är om vad ekologisk odling bidrar med för att bevara vår åkermark bördig, så att den nu och i framtiden kan generera livsmedel som är näringsrika.
Ingen kemisk bekämpning av ogräs och skadedjur, ingen konstgödsel. Så långt hänger nog de flesta med när det gäller vad ekologisk odling innebär. Det låter fint men är det så viktigt så att staten bör subventionera det?
Karnatz anser att så många som möjligt bör överge det hon kallar ”kommersiella” ekologiska jordbruket för att främja ett effektivt jordbruk. Hon påstår att det skulle vara vägen för att rädda klimatet, stoppa en försämring av jordbrukets förutsättningar och producera mer mat på mindre yta.
Under mellankrigstiden inleddes en rationalisering och modernisering av jordbruket på samma sätt som andra industrier. Det blev allt mer beroende av bekämpningsmedel och konstgödning för att öka avkastningen. Den typen av jordbruk benämns idag som ”det konventionella jordbruket”.
Ekologisk produktion definieras i dagsläget av en förordning som antagits av EU vilken säger att: ”Ekologisk produktion är ett övergripande system för jordbruksverksamhet och livsmedelsproduktion där man kombinerar bästa miljöpraxis, stor biologisk mångfald, bevarande av naturresurser, tillämpning av stränga djurskyddskrav och en produktionsmetod som motsvarar förväntningarna från de konsumenter som föredrar produkter som har framställts med användning av naturliga ämnen och processer.”
Det finns inga belägg för att ekologisk mat inte skulle kunna försörja världen, tvärtom kan ekologisk odling bidra till större skördar och bördigare mark i områden där mer mat behövs, särskilt hos småbrukare i utvecklingsländer. (ref Naturskyddsföreningen)
Agroekologi är idag ett internationellt forskningsområde kring ekologi och lantbrukssystem som ser lantbruket som en multifunktionell helhet snarare än som producent av enskilda grödor. Kunskap som kan bidra till minskad miljöbelastning, lägre användning av fossila resurser samtidigt som skördenivåerna hålls på en rimlig nivå. Något som blir allt viktigare i såväl industri- som utvecklingsländer.
Men ekologisk odling kräver mer planering, ställer på många sätt högre krav på lantbrukaren, innebär ofta en högre risk. Den miljöersättning som betalas ut till den som bedriver ekologisk produktion har därmed stor betydelse för lönsamheten då den till viss del kompenserar för den lägre avkastningen.
Svaret på frågan om staten ska fortsätta subventionera ekologisk odling är entydigt ja.
Mie Nilsson
miljöpartist