Studenterna är värda någon form av firande

Hur kan man ställa studenternas firande mot en pandemi där människor dör?

Insändare2020-04-29 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Det är inte synd om studenterna", 27/4.
Signaturen HR skriver att studenterna inte ska förvandlas till offer, att det är tråkigt för dem att inte få fira som vanligt och att de ska ha ett större perspektiv och empati.

Min dotter och fler med henne förstår det här. De är, som HR skriver, på väg in i vuxenlivet, förhoppningsvis. Min dotter har varit sjuk sedan högstadiet. Den psykiska ohälsan har drabbat henne hårt. Hon har kämpat för att hitta en tro på att det ska bli bättre i framtiden. Hon har kämpat för att stå ut med smärtan, ångesten, självhatet. Tyvärr har hon tagit till väldigt destruktiva metoder för att stå ut. Hon har hela tiden kämpat för att klara skolan. Gjort och arbetat mer än hon egentligen orkar. 

Vi som står bredvid har inte alltid varit så säkra på att det kommer en morgondag. Alla får som sagt inte det! Livet är svårt, skriver du. Det är inte någon hemlighet för min dotter.
Jag tycker faktiskt synd om de blivande studenterna. Alla har kämpat på sitt sätt och med sina bekymmer under 12 år. Och skriv inte att det är "tråkigt" för dem. Det är en underdrift som saknar motstycke!'

De är värda någon form av firande, att det finns någon form av normalitet när allt runt omkring är i gungning. Det är så vården jobbar med de som lider av psykisk ohälsa. De ska fortsätta aktivera sig med skola/jobb och intressen. De ska försöka göra sådant som gör att de kan känna glädje. Det läker och räddar liv! 

Jag vill och önskar se min dotter glad och stolt även om det bara kan ske under någon timme i väldigt ordnade former.

En mamma