Svar på ”Defensivt försvar ger bästa trygghet”, 14/9.
Jag blir förvånad när skribenter med militär förståelse hävdar att försvaret bäst kan avhålla en angripare från anfall eller slå en angripare genom att bestå av en mängd små pansrade förband och jägartrupper utrustade med handeldvapen spridda över Sverige.
Sverige är idag ett avancerat, högteknologiskt och urbaniserat land med välutbildade och tekniskt beroende medborgare. Kan någon föreställa sig att dagens svenska kvinnor och män med någon framgång kan genomföra gerillakrig i skogen för att försvara landet mot en högteknologisk stormakts förband. Ett sådant försvar är vare sig krigsavhållande eller i stånd att försvara vårt territorium!
Stormaktens robotar är förvisso farliga men kapaciteten ska inte överdrivas. I FOI:s rapport ”Bursting the Bubble” analyseras de ryska missilsystemen. FOI:s slutsats är att dessas kapacitet är överskattad både avseende räckvidd och precision samt att det finns motåtgärder.
Försvarsmaktens strategi idag är att ”inte förlora ensamt – vinna kriget tillsammans med andra”. Det är en realistisk strategi! Sverige har helt enkelt inte resurser, vare sig ekonomiskt eller mänskligt, att ensamt stå emot en stormakt. Därför är det rätt att ha militärt samarbete med övriga EU-länder och Nato.
Därutöver måste vi återuppbygga totalförsvaret och skapa en grundläggande försvarsförmåga som är krigsavhållande, kvantitativt och kvalitativt, så att en potentiell angripare inser att kostnaden är för stor jämfört med vinsten med ett anfall.
Försvarsberedningen har lagt fram två rapporter: Motståndskraft och Värnkraft. Den första behandlar civilförsvaret, den andra det militära försvaret. Jag delar fullt förslagen avseende det civila försvaret men de måste finansieras och genomföras i snabbare takt än vad som sker för närvarande.
Avseende det militära försvaret så är Värnkraft ett steg framåt för att skapa en försvarsmakt med fler operativa förband inom främst mark- och flygstridskrafterna. Flottan måste stärkas ytterligare för att kunna kontrollera och försvara vårt sjöterritorium både på Västkusten och i Östersjön, vilket det inte finns utrymme för i Värnkraft.
Vi behöver ett militärt försvar som är större både kvantitativt och kvalitativt, det vill säga högteknologiskt, och ett starkt civilförsvar för att totalförsvaret verkligen kan vara krigsavhållande och faktiskt kunna stå emot ett angrepp så lång tid att förband som tillförs från andra länder inte kommer för sent, det ska finnas kvar något att rädda.
Jörgen F. Ericsson
F d planeringschef i Försvarsmakten
2:e Styresman i Kungl Krigsvetenskapsakademien