Klockan är 08 och du kliver in på ditt jobb som arbetsledare för en ny dags arbete. Du har 25 kollegor att ansvara för, alla unika och med olika egenskaper. Tio av dem sitter stilla och jobbar tyst med sina uppgifter. Fem av dem klarar inte av att sitta stilla i mer än en minut åt gången och går därefter runt och stör alla andra. Tre av dem pratar konstant och högt rakt ut. Två av dem blir plötsligt osams och bråkar med både grova ord och slag. Två andra kallar dig för diverse könsord och ber dig fara åt h-vete när du säger åt dem att arbeta. De sista tre sitter och gråter tyst men på grund av allt annat som sker omkring dig hinner du inte ens fråga dem varför eller bemöta deras känslor.
På kvällen ringer upprörda anhöriga från tre av dina kollegor och frågar dig varför du inte sköter ditt jobb, varför du blev arg på kollegorna som störde alla andra och varför du inte gör mer för just deras anhöriga.
Känns det som en sund arbetsmiljö?
Jag vill bara säga heja er, alla lärare och pedagoger, som jobbar med våra barn och elever varje dag, som kämpar trots knappa resurser och ständiga neddragningar. Tack för att ni står där välkomnande varje morgon, dag efter dag och gör ett alldeles fantastiskt jobb fast ni aldrig riktigt räcker till. Tack för att ni gör det bästa nI kan trots att uppdraget stundtals är alldeles omöjligt!