Läste i torsdagens Corren (28/2) om debatten i stadshuset om föreslaget förbud mot tiggeriet i Linköping. Alla partier utom Sverigedemokraterna fördömde det och tog till det gamla vanliga, tröttsamma argumentet "man kan inte förbjuda fattigdom”.
Så enfaldigt, det är väl ingen som har påstått.
Enligt min uppfattning är det ett rent ordningsproblem. Vi svenskar vill inte ha personer som sitter på marken utanför till exempel våra livsmedelsbutiker. Vi är inte vana vid det. Det är störande, ohygieniskt och ibland otrevligt.
De manliga tiggarna brukar ofta högt muttra något obegripligt bakom ryggen på en, när man inte lämnat sina pengar i koppen. Låter hotfullt!
När jag växte upp var det mycket vanligt att det stod ”Bettleri förbjudet” på bussar, spårvagnar med mera. En ren ordningsfråga.
Och hur vore det om Linköpingspolitikerna tog till sig de svenska handlarnas gemensamma förslag och viljeyttring, att de vill ha ett tiggeriförbud i hela Sverige. Presenterat i media för någon dryg vecka sedan.
De vet ju vad de talar om och har upplevt nu i många år. Utan att någonting hittills har hänt! Var är beslutskraften?
J Lagerquist