Den femtonåriga miljökämpen Greta Thunberg har förstås rätt. Vi vet nu tillräckligt hur vi ska stoppa en skenande klimatkris i världen. Den blir så småningom omöjlig att hejda och leder till katastrofala höjningar av vattenståndet i de stora haven. Det har hon talat om för världens ledare nere i Katowice. ”Gå omedelbart från ord till handling och minimera utsläppen av växthusgaserna. Nu hotar ni alla ungas framtid.” Det är hennes budskap.
Här och var i vuxenvärlden sprider sig nu uppgivenhet. Rena dystopin. Det är redan för sent.
Då måste ändå positiva exempel på motsatsen påvisas! Norge har redan ett storskaligt projekt framme för att lagra koldioxid nere i underjorden. Sverige kan dra nytta av det.
Utanför Frankrikes atlantkust byggs världens största vindkraftverk. Färdigt 2021 och nästan i jämnhöjd med Eiffeltornet.
Avloppsvatten kan nu renas till dricksvatten. Det används redan i jordbruket i flera länder. I Namibia är det hushållsvatten sedan tjugo år tillbaka. De folkrika delstaterna Kalifornien och New York i USA trotsar klimatförnekaren Trump och fullföljer löftena från Paris-avtalet om utsläppsminskningar. Exemplen kan mångfaldigas. Kina satsar mer än alla andra på fossilfritt – men släpper fortfarande ut mest av alla!
FN:s klimatpanel förväntar sig åtgärder på alla områden. Även impopulära. Vågar vår nästa regering starta Ringhals kärnkraftverk igen? Vågar man kraftigt fördyra långresor med flyg? Få oss att med skattehöjningar åka mindre bil? Macrons försök i Frankrike avskräcker ju. Räcker vår elförsörjning när våra lastbilar och bussar ska elektrifieras?
Greta Thunbergs mod och ansvarskänsla är imponerande. Det är hon och hennes tio tusen efterföljare i Australien som är det största framtidshoppet i klimatkrisen.
Gudrun och Lars Neselius (L)