Svar på nyhetsartiklarna "Ingen kundvärd på nödstoppade tåget – lokförare rasar" (6/8) och "Tre polisinsatser på pendeltåg i Linköping – under samma dag" (7/8):
På tal om de incidenter som skett på Östgötapendeln nyligen. Varför går inte beslutsfattarna på Östgötatrafiken ut utan arbetsredskap, ställer sig på trottoaren och sköter sina jobb därifrån? De kanske kunde föregå med gott exempel och visa det vettiga och framför allt produktiva i den metoden?
Hur är det rimligt att kundvärdarna förväntas göra sitt jobb på "ett mer flexibelt sätt" från perrongen? Visst, i dag hoppar man på och av längs vägen under sin arbetsdag och det är väl flexibelt i sig. Men förut fanns det alltid en kundvärd ombord så länge ingen råkade bli sjuk. Nu handlar det om väldigt många avgångar per dag som vi inte finns där.
Under tiden passar vissa knasbollar på att härja fritt och utsätta barn, vuxna och gamla för både fara och obehag på tågen. Lite så som råttorna på bordet dansar de när katten är borta. Och kundvärdarna? Ja, de står någonstans på en perrong – flexibla som tusan.
Situationer av mer eller mindre obehaglig eller farlig art har alltid kunnat uppstå. Men "vanliga" resenärer kom gärna till oss och sade till om det var någon suspekt resenär vi inte hunnit uppfatta. Vi kunde ta tag i problemet direkt och ha koll redan innan något hände. Kontakt med lokföraren hade vi via komradio och med trafikledningen per telefon. Vi jobbade ihop som ett team kring hur vi skulle agera och man var aldrig ensam.
Lämpliga åtgärder vidtogs och vi kundvärdar kunde hålla oss synliga i vagnarna för att sprida information och lugna oroliga passagerare. Lokföraren kunde sköta sitt jobb med allt det innebär och framföra fordonet på bästa möjliga, säkra sätt. Polis eller ambulans kontaktades i de fall det krävdes och mötte upp.
Behövdes det så kunde vi alltid ringa upp kollegerna på våra andra pendeltåg och varna eller hjälpas åt om flera riskerade inblandning.
Folk tror att plankningen är det värsta. Jag vet inte om jag håller med, även om jag träffat flera årskortsinnehavare som är förbannade för sina "bortslösade tusenlappar" i och med den stora frånvaron av kontroller ombord. Men jag tänker inte vädra någon åsikt om hur kontrollgruppen sköter sitt uppdrag.
Men det är ju så. Allt från påfyllning av toapapper till evakueringar och omhändertagande av knasbollar, ensamresande barn, rullstolar, cyklar, barnvagnar och sjukdomsfall ... Så länge allt funkade så märktes det kanske inte direkt vad vi faktiskt gjorde. Lite som sufflören på en teaterscen.
Vad det var som märktes?
Ja, det var väl själva blippandet då.