Men om man till exempel vill kunna skriva i sitt CV att man behärskar svenska flytande i tal och skrift, så är det onödigt att bevisa att man inte gör det.
Allt färre, även journalister och andra som har skrivande som yrke, verkar kunna svenska. Troligen beror det bland annat på att de flesta läser allt mindre välskriven och korrekturläst text och allt mer på sociala medier, ofta illa skrivet.
Troligen är det få som skulle skriva ”honom gav en blomma till hon” istället för det korrekta ”han gav en blomma till henne”, men många skriver glatt ”dem gav blommor till de” istället för korrekta ”de gav blommor till dem”, trots att det är lika fel. Alltså ”han” och ”hon” motsvarar ”de” medan ”honom” och ”henne” motsvarar ”dem”. Troligen kommer ”de” och ”dem” med tiden ersättas av talspråksformen ”dom” även i skrift, men så länge man skriver ”de” och ”dem” bör man använda dem korrekt.
Det borde vara enklare med ”var” och ”vart”. ”Var” gäller plats, ”vart” gäller riktning (förflyttning). Var ska du tillbringa semestern? Vart ska du åka på semestern? Det borde inte vara svårt att lära sig, men ändå använder allt fler ”var” och ”vart” fel. Många verkar dessutom använda dem konsekvent fel, så att det skulle bli rätt om de bytte överallt.
På senare tid har flera personer på radion pratat om ”väggrenen” istället för det korrekta ”vägrenen”. Vet man inte vad det heter kan man ju säga ”vägkanten”.
Vanliga skrivfel upprör
De och dem. Var och vart. Och nu väggrenen?Spelar det någon roll om man skriver lite fel ibland? Folk fattar väl ändå? Pandemi, klimatkris och den på många håll växande högernationalismen är naturligtvis betydligt allvarligare problem.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.