En måndag i augusti vid 8-tiden på morgonen ringde jag Taxibil i Östergötland, för att beställa en taxi. Jag skulle åka från Ljungstedtska skolan-området till Ryd.
”Det finns inga lediga bilar” blev svaret. ”Försök senare idag”.
Jag ringde igen efter en stund, med samma resultat. Chansen att få en taxi verkade liten, så jag bestämde mig för att gå någon kilometer till resecentrum och försöka hitta taxi eller buss där.
Vid resecentrum visade det sig att där stod så många taxibilar som fick plats på området, med chaufförerna småpratande i mindre klungor. Proppfullt, totalt mer än 20 bilar. Jag frågade om de var lediga eller bokade av tågresenärer. ”Vi hjälper dig gärna, ta bilen där”, sa en av chaufförerna. Resan till Ryd gick sedan utmärkt, servicen var bra.
Det är inte första gången jag mötts av att det inte går att få en taxi. Detta har inte bara varit fallet på morgonen utan även kring lunch och eftermiddagstid, vanliga vardagar. Fram till för några år sedan kunde man alltid, vid vilken tid på dygnet som helst, få en taxi. En stor och oroväckande försämring har skett. Det finns trots allt situationer då man inte kan gå eller cykla eller åka buss av olika skäl. Då ska man kunna lita på att taxi finns som del av infrastrukturen.
Trots ett stort antal taxibilar i Linköping upplever jag den avsevärt försämrade servicen som en nästan samhällsfarlig trend.
Man frågar sig hur det har kunnat bli så här. Vill vi ha en taxiverksamhet som bara tar ”attraktiva körningar? Ska hoppet stå till ökad konkurrens och att denna kan leda till bättre service?
Frustrerad resenär