Däremot är ju människan uppenbarligen livsfarlig för vargen. Varför gläds man inte åt att vargen, denna urinvånare och inhemska djurart, finns i den svenska naturen?
Varför blåser man bara upp alla problem, som möjligen kan finnas med varg? Varför vill somliga inte se rikedomen och möjligheterna med varg i vår natur? Vargturism, vargsafari, arbetsmöjligheter osv.
Var rädd om vargreviret! Splittra det inte, värna stabiliteten i flocken.
Anpassning till varg, javisst, naturligtvis. Satsa på stängsling om tamboskap. Se möjligheten med till exempel alpackor som kan varna eller herdehundar. Ersättning för tamboskap finns liksom hjälp med stängsling. Tacka inte nej till stängsling för att lättare kunna ropa på skyddsjakt. Vid behov ha skyddsväst/varghalsband och långt koppel på jakthunden i vargland.
Människan kan inte gå omkring i naturen och se den som sin egen farm. Nej, hon måste dela med sig av byten till andra jägare.
Vi lever i ett rikt, modernt och glest befolkat land. Vi måste på ett klokt sätt värna och försvara både rovdjur, bytesdjur och naturen. Kan vi inte det, så är det ett stort generalfel.
Många djur (vilda och tama) kan i vissa situationer vara farliga, men det måste vi kunna leva med, tillsammans med allt annat farligt. Livet kan vara underbart och farligt. Men farligast av alla varelser är och förblir den ”intelligenta” människan, både mot den egna arten och mot alla andra arter.
Ulf Lennart