Som en så kallad normalsvensk har jag varit undrande varför sjuksköterskor slutar sina intressanta jobb – men efter en sjukhusvistelse nyligen – och efter samtal med sjuksköterskor i bekantskapskretsen börjar jag förstå varför.
1. Alltför inadekvata arbetsuppgifter för rollen. Kan det verkligen vara rätt att en högutbildad sjuksköterska ska hjälpa patienter till toaletten, utrusta med kläder, bädda säng, komma med matbricka, transportera till operation med mera? Detta också i en situation där det är ett skriande behov av sköterskor.
2. För låg lön – oförskämt låg lön i förhållande till kompetens, prestation och erfarenhet. En sjuksköterska med trettio års erfarenhet i yrket har runt 30.000 kronor i månadslön. Vilken annan yrkeskategori skulle acceptera detta med motsvarande ansvar, utbildning med mera?
I och med att många vårdplatser är neddragna försöker man bemanna avdelningarna utefter antal tjänstgörande personer – vilket leder till splittrade roller med oerhört många arbetsuppgifter. Det behövs vårdbiträden inom sjukvården! Att vara vårdbiträde och måna om patienterna kan bara innebära omhändertagande och skötande uppgifter, vilket är basen för sjukvården. För samtliga politiker och ledande personer inom landstinget borde det vara obligatoriskt med en veckas prao på ett sjukhus varje år.
Hur kan de fatta beslut utan verklighetsförankring? De flesta är i arbetsför ålder och har sällan legat inlagda på sjukhus.
Konstruera en avancemangstrappa för sjuksköterskor. Exempelvis efter fem år har man nått den första nivån, ordentligt lönepåslag efter bra prestationer. Efter x, y och så vidare antal år nästkommande nivåer som innebär ordentliga lönepåslag, efter bra prestationer, vidareutveckling med mera.