Kommentar till artikel "Akta ån",
2 augusti
Rubriken till Correns B- del i torsdags var kanske lite missvisande. Det är nog inte ån vi ska akta oss för - utan det är risken för att våra barn faller ner i ån och allvarligt skadar sig eller rentav mister livet, som är den allvarliga frågan.
Låt sunt förnuft råda vad gäller tillsynen av våra barn, oavsett om de vistas i hemmamiljö, på gården eller befinner sig på dagis. Varje sunt tänkande människa inser väl, att det inte behövs en landskapsarkitekt för att göra bedömningen om lämpligheten av att skydda barnen. Bara helt enkelt utgå från att barnen har en massa fantasi och inte kan dra slutsatsen att det är olämpligt att de ensamma tar sig ner till Stångån eller att de vistas in närheten av en hårt kraftigt trafikerad gata eller genomfartsled.
Det räcker med att föräldrar med ett gott omdöme, ihop med ansvars-och insiktsfull personal, granskar och godkänner hela anläggningen, såväl de inre som de yttre anläggningarna innan dessa tas i bruk. Då kommer det inte att uppstå några problem enligt vad som beskrevs i Corren. Det är dessutom bara att buga och tacka kvinnan som var uppmärksam och på ett rejält sätt förhindrade att barnen trillade i vattnet. Så skulle alla vuxna uppträda!
Det gäller alltid att ha fantasi och titta bakom hörnet för att registrera om det kan finnas några lurande faror i faggorna.