Vi tvivlar inte på att ni gör det ni anser vara det rätta, men har ni oss med på tåget?
Politikens pendlande mellan stationslägen, broar och tunnlar vittnar om en stor osäkerhet eller möjligen ett tecken på flexibilitet. Vi hoppas på det sista.
Några kommentarer på Muharrems inlägg.
1. Stadsutvecklingen görs bäst med en central placering.
Vi kan förstå varför politiken valde att överge det tidigare så allenarådande broalternativet till förmån för ett tunnelsystem. Då frigörs ytor som möjliggör ett bättre utnyttjande av central mark för stadsutveckling. Även problematiken kring de snabbgående tågens passage får sin lösning.
Men vad får detta kosta? Är det verkligen ett ekonomiskt försvarbart pris för Linköping? En förbifart utmed E4 löser samma stadsutvecklingsproblem till en bråkdel av de kostnader som ett tunnelalternativ gör.
2. Kollektivtrafiken skulle påverkas oerhört negativt av en station vid E4.
Ja, om man inte gör något åt saken!
Ett förslag är att leda förbipasserande snabbtåg längs E4 och bara växla in de tåg som ska angöra Linköping. Då kan vi lösa kollektivtrafiken som i dag och slippa genomfarten av snabbtåg genom stadens centrum.
De som pendlar med tåg bor och verkar inte bara i centrum. Därför måste vi tänka längre och knyta ihop bostadsområden och arbetsplatser med stadens framtida strategiska kommunikationspunkter.
Vi föreslår att vi avstår från att bygga nya broar eller tunnlar och i stället satsar skattepengarna på en utveckling av ett nytt toppmodernt och miljövänligt kollektivtrafiksystem.
Link-Link var ett framtidsprojekt som tyvärr verkar ha somnat in helt i Ostlänksyran.
Passa på att samordna och anpassa den lokala kollektivtrafiken med den nationella järnvägssatsningen och skapa en helhet som gagnar alla invånare i Linköping. Det skulle bidra till att växla upp detta stadsutvecklingsprojekt maximalt, som Muharrem Demirok uttrycker det.