Ska vi svika våra barn på ännu ett plan?
Det är sedan länge känt att barn i dag, inom förskola och skola går i alldeles för stora grupper. Barnen vistas i grupper om 20–25 barn från ca 1 års ålder och genom hela grundskolan, trots larmsignaler från pedagoger, och forskning.
Den senaste diskussionen har handlat om upphandlingen kring förskolematen och skolmaten. Föräldrar och pedagoger vittnar om att barnen är trötta, hungriga och i vissa fall undernärda. Vi sviker alltså våra barn på ännu ett plan. Maten har den sista tiden försämrats och består av dåligt kött, potatisutfyllnad och dåliga basvaror, som nudlar i stället för spagetti. Vi får som tidigare sagts i diskussionen, mer sallad. Men barn är inte kända för att tycka om sallader med vinägerdressing. De äter gurka, tomat, morot och broccoli i små mängder, men inte kan det ersätta bra kött och bra basvaror?
Flera har höjt sina röster och menar att barnen får lagad mat hemma. Då får man nog lyfta blicken ur sin egen tillvaro och se att det finns många familjer som lever under svåra ekonomiska förhållanden, där lagad mat är en orimlighet. Vi införde gratis skolmat just för att alla barn i Sverige skulle få sig serverat minst ett vällagat mål mat om dagen.
Jag har två frågor till Catharina Rozencrantz, ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
Om det inte handlade om pengar, vilka andra kritierier tittade ni på i upphandlingen av maten?
Är inte maten en viktig del i att få välpresterande barn i skolan?
I dag har vi matprogram på tv, en ständig hälso- och dietdiskussion. Vi vet att bra matintag hör ihop med god utveckling och ett friskt och hälsosamt liv, och ändå gör vi så här mot våra barn. Ska det behöva vara så i Sverige 2014?