Svar på ”FI har idéer – men vem ska betala?”, 3/5.
Pensionären Harriet Larsson frågar vem som ska betala för Feministiskt initiativs politik. De exempel på stolligheter hon tar upp är saxade från en artikel av Rebecca Weidmo Uvell i SVT Debatt 28 april, och återfinns (med något undantag) inte i partiprogrammet. I huvudsak är det rena förvrängningar och feltolkningar. Läs gärna Gudrun Schymans replik från 29 april. Larsson skämtar med oss angående att hon själv skulle ha läst programmet. Att vår säkerhetspolitik går ut på att ”konflikter både hemmavid och utomlands skall skötas av HBTQ- och antirasistorganisationer” är exempel på vad Larsson hittade i Weidmo Uvells artikel.
FN:s säkerhetsråds resolution 1325 slår fast vikten av genusperspektiv i konfliktlösning och återuppbyggnad efter konflikt och säger exempelvis att kvinno- och fredsorganisationer ska ha en självklar plats i dessa processer. Det är inget skämt och inget som FI har hittat på. Enligt WHO (2013) utsätts var tredje kvinna i världen någon gång allvarligt för fysiskt eller sexuellt våld av en man. Fler kvinnor mördas varje år, än antal människor som dödas i väpnade konflikter världen över.
Sverige lägger ca 40 miljarder på det militära försvaret, att skydda oss mot imaginära yttre hot enligt ett förlegat, nationalistiskt tänkande. FN har uppmanat sina medlemsstater att kapa sina militärbudgetar och i stället investera i våldsförebyggande arbete. Det är exakt vad vi vill göra. Att utbilda bland annat rättsväsendet och att säkra finansiering till kvinnojourer genom ett statligt grundstöd är några av det femtiotal förslag vi har för att möta detta våld, som dessutom kostar samhället ca 8 miljarder per år. Med fler feminister i maktens rum blir politiken mer ansvarsfull.