Den 12/2 besökte jag Valla vårdcentral och Apoteket Hjärtat i Valla, Linköping. Som vanligt möttes jag av serviceinriktad och skicklig personal. Det är alltså inte det som är problemet. Då jag slitit av ett ledband i foten behövde jag ett par kryckor. Tidigare fanns sådana för utlåning – men inte nu. De fanns dock till försäljning. Samtidigt upplystes jag om att Hjälpmedelscentrum i Tannefors sålde kryckorna billigare – vårdcentralerna tar ut ett högre pris. Hur mycket billigare vet jag inte, men jag fick skjuts till Tannefors. Vore inte ett ”pantsystem” vara ett bra alternativ för vårdcentralerna?
Samtidigt skulle jag på apoteket skaffa ett fotledsskydd.
”Det är borttaget ur vårt sortiment.”
”Men Apoteket Cura på Tornby har ju?”
”Ja, men inte vi.”
Jag klarar att åka både till Tannefors och Tornby för att skaffa det jag behöver. Men hur är det för dem som är i sämre skick än vad jag är? Eller som inte har tillgång till bil? Hur tänkte ni beslutsfattare på era väljare eller på de anställda som får lämna dessa – och många andra – pinsamma besked till dem som behöver hjälp? Och hur miljösmart är detta? Var det så här ni tänkte? Eller tänkte ni inte hela vägen?