"Om Fredrik Reinfeldt var författare skulle han kunna jämföras med Ernest Hemingway och Hjalmar Söderberg". Till denna halsbrytande slutsats kommer Claes Thulin i sin insändare i Corren den 15/5.
Bakom jämförelsen ligger statsministerns omdebatterade uttalande om arbetslösheten bland etniska svenskar och icke etniska.
Det faktiska underlaget för uttalandet ifrågasätts eller bestrids inte av Thulin. Däremot inläser han i det vad han kallar "ett dolt budskap": statsministern skuldlägger invandrarna, det vill säga de icke etniska svenskarna. Det är deras fel att regeringens så kallade jobbpolitik inte lyckats.
Bekymrat ställer Thulin frågan:"Varför gör han ett så spektakulärt uttalande som att gruppen icke etniska svenskar står för arbetslösheten i Sverige?" Någonting sådant har Reinfeldt inte sagt men det är det av Thulin upptäckta "dolda budskapet".
Samma dag (15/5) skriver Paulina Neuding i sin kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet om den svenska idédebattens instängdhet och begränsningar: "Men svensk idédebatt handlar till stor del om att känna på sig att den ena eller andra formuleringen är symptomatisk för dåliga värderingar och således måste betraktas som mycket upprörande."
Den svenska arbetslösheten, inte minst bland ungdomar och invandrare, är naturligtvis djupt oroande och förtjänar en ingående, öppen och saklig debatt.
Men grova insinuationer och lösligt grundade antydningar om "dolda budskap" kan vi undvara.