Vi svenskar slår oss för bröstet och hävdar med emfas att vi är det släkte på jorden som mest står upp för demokrati och tolerans. Men aldrig i historien har det väl varit sådana krav på att vara politisk korrekt som i dag. De som säger sig stå upp för demokratin tar i nästa stund upp kraven på att man inte får säga, tycka om, lufta eller hävda vissa åsikter eller använda vissa ord. Man "städar upp" så kallad olämplig litteratur på biblioteken, kräver att flytta på statyer föreställande gamla kungar, refuserar innehåll i skolans historieböcker och så vidare.
Man DO-anmäler så snart tungan råkar slinta på en gammal människa som växt upp i en annan tid med andra värderingar. Man raljerar med tidigare generationers syn på samhälle och religion etcetera. Man säger sig försvara demokratin med att paradoxalt nog kräva "rättning i ledet" och tyck för f-n inte något annorlunda än vad "åsiktsetablissemanget" anser att vi ska tycka.
Men demokratins grundval är ju att vem som helst ska få tycka vad man vill så länge man inte begår direkta lagöverträdelser och givetvis respekterar de man kritiserar och uppträder juste. Obekväma åsikter kan då bemötas med motargument och om dessa är relevanta så vinner de givetvis majoritetens gillande. Men kräv inte att vi ska radera ut vår historia och inse att var tid har sina värderingar och tids nog så kommer kommande generationers hårda dom när man tittar på vår tid.