Kommentar till "Dåligt trafikvett hindrar bussarna", Corren, 6/7.
Att läsa artikeln om hur en busschaufför uppfattar sin vardag gör mig provocerad. Missförstå mig rätt, jag förstår hur de händelser som beskrivs i reportaget kan stressa och irritera. Och jag håller med om att ökat trafikvett skulle underlätta. Men jag kommer att tänka på uttrycket ”att kasta sten i glashus” - det vore fint om detta trafikvett gällde åt båda hållen!
Jag har mer än en gång tänkt skriva en insändare eller ”dagens ris” när bussar gjort fel och/eller skrämt mig som cyklist i Linköpingstrafiken. Jag litar inte på bussar. Det har hänt många gånger att bussar inte tar hänsyn till att vi cyklister och fotgängare har grönt när bussarna svänger in på en ny gata. Jag har också flera gånger blivit omkörd av bussar på ett sätt som jag uppfattar som för nära och i för hög hastighet. Det jagas förmodligen minuter, jag förstår. Men jag tycker inte att det känns mindre obehagligt för det.
Vill avsluta med att detta naturligtvis inte gäller alla bussar. Många gånger följs trafikregler och hänsyn tas. En gång blev jag till och med omkörd på ett sätt som jag uppfattade som exemplariskt. När bussen hade kört om mig, såg jag att den var skyltad ”övningskörning". Därtill - att ha en busstidtabell som inte räknar med att bussen ska stanna på alla hållplatser, är inte det lite konstigt? Det innebär väl att ju fler som väljer bussen, desto sämre arbetsmiljö får busschaufförerna med ökad stress. Jag tycker det rimmar illa med att vi medborgare uppmuntras att åka mer kollektivt. Östgötatrafikens tajta planering är förmodligen förklaringen till en stor del av de händelser som har skrämt mig.