Angående den pågående debatten om Ryds vårdcentral.
Ryds vårdcentral öppnade 1990. Vi var ett entusiastiskt gäng med höga mål: Först i Östergötland med öppen mottagning, dessutom med målet, att man skulle träffa sin egen läkare. 1992 anställde vi som första vårdcentral en kurator. Vårt lokala rehabiliteringsarbete blev modell för hela Linköping.
1992-94 försökte vi och Östgötadata utveckla en datajournal. Den blev tyvärr inte tillräckligt bra, men vi visste sedan vad som är viktigt i en datajournal och kunde välja ett bra system, där vi lätt kunde göra kvalitetsuppföljningar.
Vår strävan efter god tillgänglighet och hög kvalitet innebar mycket arbete. Vi fick oftast en kort lunch på 10 till 15 minuter.
De flesta i personalen jobbade över dagligen, läkarna 1-2 timmar/dag. Vi kämpade ändå på eftersom vi tillsammans skapade något bra.
Kring år 2000 förändrades landstinget i Östergötland och blev allt mera centralstyrt. Vår möjlighet att själva utveckla verksamheten begränsades.
Vi tvingades två gånger, mot vår egen önskan, byta datajournalsystem. Väldigt mycket tid och kraft togs därigenom från patientvård till journalskötsel. Dessutom förlorades datastrukturen för vår kvalitetskontroll.
I samma veva infördes närsjukvårdsbegreppet: Primärvården skulle inte längre vara första kontakten med sjukvården. Pengar togs från vårdcentralen till närsjukvårdens ledning och till central sjukvårdsrådgivning.
Vi kunde inte upprätthålla den kvalitet vi eftersträvade och då orkade vi helt enkelt inte längre. Vi kunde inte, med de förväntningar vi skapat hos våra patienter, dra ner på arbetsbördan om vi stannade kvar i Ryd, och valde därför att flytta.
Våra beslut har vuxit fram under flera år och beror inte på missförhållanden på vårdcentralen utan på ett förändrat klimat i landstinget.
Vi har alla arbetat många år tillsammans med Constance Lövefors som vi alla anser vara en mycket bra person och chef.
Sven Engström
Per Alsén
Christina Sandell