I den tidiga gryningen den 6 juni 1944 kom de över havet. För miljoner människor blev denna dag början till ett nytt liv. För tusentals, de som förblödde på stränderna, blev det den sista dagen. För dem som överlevde blev det den längsta dagen.
Det är förstås en tillfällighet att "Dagen D", de allierades landstigning i Normandie, påbörjades på den svenska nationaldagen. Men ändå finns det ett samband: De kom för att återskapa friheten i Europa och i morgon hyllar vi symbolen för vår frihet, den svenska flaggan.
Frihet har i alla tider beskrivits på olika sätt. Poeter hyllar gärna havet och stränderna när de tolkar frihetskänslan. En sådan tolkning är skriven av Evert Taube, den svenska visdiktarens mästare:
Där, mellan hav och land, på sand som skrider,
på tång som gungar kan du ensam gå,
och leva i de längst förflydda tider
och i ditt släktes framtid likaså.
De kom över havet och gav oss möjligheten att leva i vårt släktes framtid. Men idyllen är hotad - av fiffel, knark och våld. Ändå tror jag att den blågula flaggan alltjämt är symbolen för en frihet som är bättre än den som råder på många andra håll.
Det är jag glad för.
Walter Wolf