Elevens eget ansvar glöms bort i skolan

Linköping2014-02-10 06:36
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”När alla tänker lika, tänker ingen alls” är ett tänkvärt ordspråk. Därför blir undertecknad glad när det på ledarsidan i Corren tänks annorlunda. Nyligen skrev Christian Dahlgren om att ”mindre klasser är skolans Goliat” och relaterar till aktuell forskning om skolans fallande kunskapsresultat, där ingen koppling finns mellan mindre klasser och uppnådda mål.

Undertecknad vill som gammal sjukgymnast ta upp ytterligare forskning som ger andra infallsvinklar än de som ryms i dagens snäva åsiktskorridor, nämligen mindre socker och mer motion!

Hjärnforskaren Bruce Mc Ewan säger ”att adhd är ingen sjukdom. Det beror på att pojkarna rör sig för lite, äter/dricker för mycket socker och tittar på tv och spelar dator på hela sin fritid”. ”Motion är som både prozac och ritalina samtidigt” hävdar John Ratey, en annan känd forskare. Men i stället för motion ordineras knarkmedicin!

Regelbunden motion ger bättre studieresultat, för motion stimulerar sammankopplingen mellan hjärnans nervceller och ökar dess grenverk, som kan påverkas under hela livet. I en intressant studie, under ledning av Laurence Steinberg forskare/psykolog, studerades 20 000 gymnasieelever i USA, studien gav följande slutsatser:

Fel fokus på enbart skolan, att ändra skolan är fel!

Rätt fokus är att ändra på elevernas attityd!

I dag är ansträngning inte viktigt, fritiden är desto viktigare för lågpresterande elever, liksom extrajobben för konsumtion, kraven är för låga, inga konsekvenser sker av slappt/dåligt beteende. Bristande föräldraansvar råder.

Jämförelse har gjorts med asiatiska elever i samma skola, där kunskapen var betydligt högre, liksom föräldraansvaret.

Tyvärr styrs våra politiker mer av ideologin, mindre av fakta och verklighet, det är alltid någon annans fel! Eget ansvar för sina handlingar står inte högt i kurs, trots att det är kärnan i en humanistisk människosyn. Ingen vågar stöta sig med väljarna. Mönstret upprepar sig bara, precis som under 80-talet då den höga sjukfrånvaron, de eskalerande förtidspensionerna enbart berodde på arbetsgivarens alla farliga arbetsplatser. Aldrig att någon är eller var lat!

Läs mer om