På nationell politisk nivå talas det mycket om hantera ekonomin ansvarsfullt. I Linköping vill man bygga Ostlänken i tunnel, utan att ha en klar uppfattning om vad det kostar eller vem som ska betala.
Järnvägen har en trist historia med kraftiga överdrag i sina investeringar, även frånsett tunneln genom Hallandsåsen. Så vad säger att det stannar vid en femtioprocentig fördyring med tunnelalternativet jämfört med en bro?
Förr var infrastruktur ett nationellt, statligt åtagande. I dag vill finansminister Borg skjuta över så mycket som möjligt av kostnaden till regioner, kommuner och brukare. Ska det bli en ”tunnelavgift” i Linköping i stil med ”bom-pengen” som resenären får betala på Arlanda flygplats?