Jag är en av 407 Linköpingsbor som stöttar ett medborgarförslag om att utlysa klimatnödläge. Detta stora stöd innebär att förslaget kommer att komma upp till behandling i Linköpings kommun.
Allt fler städer, regioner och länder världen över har tagit beslut om klimatnödläge. De slår därmed fast att vi och den planet vi lever på är i kris - en klimatkris. Att frågan nu också kommer upp på bordet i Linköping är i sig inget märkligt utan bara ett uttryck för att kampen för klimatet är global.
Att erkänna ett problem är alltid första steget till en lösning. Tyvärr kan vi konstatera från FN:s rapporter att den globala uppvärmningen inte avstannar. Att andelen koldioxid i atmosfären fortsätter att öka. Slutsatsen blir därför att vi gör för lite och alldeles för långsamt för att bromsa klimatförändringen.
Att slå fast att vi befinner oss i ett klimatnödläge har i sig ett värde men betyder lite om det inte sedan följs av kraftfulla åtgärder för att begränsa den globala uppvärmningen och för att förbereda våra samhällen inför de omställningar som krävs.
Som jag ser det har medborgarförslaget som lämnats in ett syfte i att vilja säkerställa att Linköping gör sin del för att uppnå FN:s klimatmål som Sverige ställde sig bakom i Paris 2015. Jag vet att Linköping har ambitiösa klimatmål som koldioxidneutralitet 2025 och att det finns ett arbete inom det så kallade Linköpingsinitiativet för att få ett antal företag att bli mer klimatsmarta. Men är det tillräckligt?
Utifrån medborgarförslaget tänker jag att det finns några centrala punkter att lyfta kring Linköpings hantering av vårt klimatnödläge.
Det måste finnas en tydlig färdplan. Vilka åtgärder är det som kommer att krävas? Här borde det kunna finnas enighet mellan de politiska partierna men det finns det inte. Det måste också vara tydligt i en färdplan hur stora utsläppsminskningar som krävs varje kommande år. Färdplanen måste också vara väl förankrad, tydlig och engagera Linköpingsborna. Hur stora utsläppsminskningar har Linköping som mål per år?
Det måste också finnas en vetenskapligt korrekt utvärdering av hur det går. Säkerligen en svår uppgift men förstås nödvändig eftersom det är det enda sättet att säkerställa att vi är på rätt väg. Och är vi inte det så måste andra eller mer omfattande åtgärder sättas in.
Slutligen skulle jag gärna se att Linköping som kommun tar kommandot bland Sveriges kommuner. Vi har alla förutsättningar att bli ett klimatföredöme i Sverige. Vi kan lära av andra men vi bör ha som mål att också driva på andra kommuner mot fossilfrihet. Hur tänker Linköpings politiker om det?
Att slå fast att det råder klimatnödläge innebär att sätta klimat och hållbarhet högst på dagordningen. När vi tittar varandra i ögonen 2030 är det därmed inte acceptabelt att säga: ”Det gick inte.”
Mats Linde, Linköpingsbo