Det kom en brun plastpåse från Skatteverket. Av innehållet framgår att jag, en fattig pensionär, har betalat 1 453 kr för lite i skatt år 2004.
Jag är rätt övertygad om att allt arbete och material att räkna fram och meddela mig om min skuld till staten kostar mer än 1 453 kr.
Vad som gör mig förbannad är att man håller på med såna fjuttsummor, medan miljonärer med jättevillor och lyxbåtar nolltaxerar. Där finns det mer att hämta.
Man kan undra om det inte finns någon som kan klämma åt de där kvalificerade skattesmitarna.
Jo, det är klart att det finns. Men de som kan, de är rädda om sina jättevillor och lyxbåtar.
Hyreshusgården mellan Hospitalsgränd och Drottninggatan 39-41 är en unik miljö mitt i Linköpings innerstad. Här leker barnen obehindrat, de spelar landbandy och gungar. Vi vuxna sitter ute och umgås och dricker kaffe, precis som det ska vara där det finns gemenskap och trygghet.
Halva gården hör till Stångåstaden, andra delen till Mannerssons som nyligen köpt fastigheten Hospitalstorget 2 av Malmstaden.
I och med ägarbytet har det plötsligt blivit två p-platser på Mannerssons del av den tidigare bilfria innergården. Det kan låta som en petitess, men nu plötsligt är den trygga miljön med plats för lek allvarligt skadad. Dessutom kan det bli svårt för ambulans och brandkår att komma fram.
Det finns gott om kommunala parkeringar runt om gården, där får vi andra hyresgäster (och vi är många) ställa våra bilar. Varför ska två nya hyresgäster plötsligt ha egna parkeringar -- på vår gård?
I debattartikeln om kortdistansflyget framför fyra s-politiker ett antal synpunkter på flygplatsers betydelse för verksamheten i Mellansverige.
Det må vara hur som helst med deras synpunkter; de kan vara riktiga eller felaktiga. Men jag blir som skattebetalare förbannad när de talar om "staten" som måste ta sitt ansvar och dela det finansiella ansvaret för flygplatser i regionen. Det är ju inte "staten" som måste göra det, det är de alldeles vanliga skattebetalarna i Östergötland och på andra ställen.
Kan man inte lära politiker av alla kulörer att staten inte har några pengar, och att de pengar som avlönar politiker, driver statliga verksamheter och så vidare kommer från vanliga människors plånböcker?
Staten har inga pengar, de kommer alltid ur din plånbok.
Isoleringen blir mer och mer påtaglig bland de äldre med tanke på de beslut som tagits angående leverans av kyld mat två gånger i veckan samt att nuvarande hjälp med personliga besök i affärer upphör.
Är det så vi vill ha det när vi är och blir äldre? Ingen vet hur stor släkt- och vänkrets man har då. Människan har behov av sociala kontakter som i sin tur påverkar allmäntillståndet både psykiskt och fysiskt.
Vi känner stor oro för att de som inte får möjlighet att bo på serviceinrättningar blir fångna i sina lägenheter, där ångest och otrygghet smyger in. Man måste respektera de äldres behov och önskemål.
Allt prat om jämställdhet och kvotering får mig att fundera på vad vi egentligen gör. Vi kvoterar in personal för att exempelvis få en bättre balans mellan könen, på typiska kvinno- eller mansdominerade yrken, vilket gör att kompetent personal går förlorad och att den grupp som förut var minoritet bli mer förtryckt och på så vis ökar vi klyftan. Denna klyfta ökar eftersom vi, medborgare, vet att minoriteten (oftast kvinnor) har kvoterats in och därför tror vi att alla kvinnor är mindre kompetenta än män.
Så min fråga till alla er är : Ger våra desperata försök till jämställdhet verkligen något, eller är det bara ett kliv i fel riktning?