Krisen inom svensk sjukvård och på US här i Linköping kan inte ha gått omärkt förbi. Klinik efter klinik stänger ner vårdplatser som ett direkt resultat av bristen på sjuksköterskor.
Sjuksköterskor fortsätter att fly regionen som ett resultat av dålig löneutveckling, hög arbetsbelastning och alldeles för strängt ställda krav. Även vi har behov av att gå på toaletten, äta lunch och adekvat dygnsvila, att inte behöva arbeta 14-timmarspass för att någon kollega blivit sjuk.
Till detta hör att för ett par dagar sedan gick årets lönerevision igenom för sjuksköterskor inom Region Östergötland, RÖ. I denna revision, som i många år innan, genomför man ytterligare en lönedumpning för sjuksköterskor. Medarbetare som inte ens får inflationsjusterad lön utan en lön som sänks mot föregående år. Regionen ordnar med krispaket efter krispaket och nödlösningar som aldrig riktigt botar problemen och ofta förvärrar dem genom att bränna ut ännu en sjuksköterska. Vi får nog och söker oss vidare, ibland till och med till andra branscher.
Att byta arbete inom RÖ för att öka sin lön är heller inte möjligt då regionen anordnat lönekartell, alla kliniker anses som samma arbetsgivare och vägrar därför att ”konkurrera” om löner. Inte en krona extra för den som söker sig till en ny arbetsplats, oavsett hur illa bemannad den är, oavsett hur desperat behov av arbetskraft är, oavsett vilken ny kompetens du bidrar med.
Florence Nightingale har lämnat regionen. Vi har fått nog. Den nya generationens sjuksköterska har insett sitt egenvärde. Vi förtjänar en arbetsgivare som tar oss på allvar och som garanterar oss en sund löneutveckling och sunda arbetsvillkor. Först då kommer vi orka att stanna kvar.
Därför vill jag mana Vårdförbundet att säga upp det nya avtalet och verka för ett avtal med en garanterad positiv löneutveckling.
Inga fler sifferlösa avtal!