Jag var på plats och demonstrerade mot Jimmie Åkessons besök i Linköping. Ni vet, den där demonstrationen ni försöker framställa som D-day? Demonstrationen där människor blev ivägbussade av polisen för att de skramlade med nyckelknippor eller buade. Där man kriminaliserade människor som åt tårta och människor som spelade saxofon i gränder.
Jag själv var en av de som fick bussas iväg. Trots att jag var hur lugn som helst höll två poliser fast mig som om jag vore någon galen stenkastarextremist.
Det är svårt att svara på varför de bussade mig. Jag blåste i en visselpipa, vilket de bad mig att inte göra. ”Du får inte blåsa i visselpipan. Gör du det igen så kör vi iväg dig.”
Jag lydde dem, jag var där för att visa missnöje över Åkessons besök, inte för att bråka med någon. Varken med Sverigedemokrater eller med polisen. Jag tog deras uppmaning bokstavligt, jag trodde det betydde att jag inte fick blåsa i visselpipan. Lite senare buade jag åt Åkesson, för jag trodde det var okej eftersom flera andra gjorde det – men ack så fel jag hade.
Direkt dök en polis upp och sa att de skulle köra iväg mig (bara mig trots att fler buade). Jag frågade varför, och de sa att de varnat mig. Så snälla, polisen, uttryck det ni vill säga nästa gång. Jag är ingen tankeläsare. Hade ni bett mig att vara tyst under demonstrationen, så hade jag varit det.
Det var inte stökigt vid protesterna i Linköping. Det var ett gäng ungdomar som kastade ägg på Åkessons bil, men dessa är inte representativa för protesterna. Det var i övrigt en fredlig motdemonstration. Jag tycker ni gör det orättvist när ni framställer det som att det var våldsamma kravaller och bråk. För det var det inte.