Signaturen Klaga Lagom avslutar sin insändare i Corren 11/4 med "aldrig är folk nöjda"
Så sant som det är sagt. Klaga Lagom är, om han tänker efter en stund, inte riktigt nöjd med tillvaron han heller. Han klagar på att andra klagar på något han inte alls anser att det är något att klaga på.
Och så här kan det fortsätta i evighets evighet.
Vad vore en människa utan något eller någon att klaga på? Ett nervöst vrak redo för vilohem, kanske till och med någon slags sjukhusvård också kunde komma på tal.
Det är inte enbart sol och värme och vitsippor som våren bär med sig. Nu börjar också den stora svenska klagosäsongen. Det är katter, hundbajs, getingar, mördarsniglar, knott, fästingar och varg när det gäller våra vänner i naturen.
Sedan har vi alla våra medmänniskor att reta oss på. Och i den kategorin finns det inga som helst gränser för vad man kan reta sig på. Eller rättare sagt, där finns det inga som helst gränser för vad man inte kan klaga på.
Trevlig sommar! Törs man säga så?
ERIK