Jag har följt och läst de införda insändarna om barnskötaren, som miste sitt jobb och blev skadeskyldig till barnet. Vi är olika, tänker olika och har olika värderingar. Men jag måste medge att jag blir lite skrämd av vissas åsikter.
Någon tycker att barnet som bråkade skulle ha en dagssedel, flera anser att det var helt rätt att låsa in barnet, medan vissa anser att barn i gemen i dag får göra som de vill.
Går jag till mig själv och om det var mitt barn som bråkade, så skulle jag blivit upprörd om någon låste in det. De flesta av insändarna visar en stor vuxen auktoritet. Men även ett barn är ju en individ, med känslor och egen vilja.
Det finns, jag lovar, en orsak till varför barnet bråkade. Kanske försökte det få bekräftelse, men ingen brydde sig, kanske hade någon retat det. Det bästa hade väl varit att både barnskötaren och barnet gått iväg för att tillsammans lugna sig och sedan prata.
Viktigt också att de barn, som blev utsatta för det aktuella barnets ilska, fick prata och få förståelse för att alla har rätt att bli arga, men aldrig göra någon illa. Men att det berodde på något som kanske ingen, allra minst barnet förstår.
Att så till den milda grad fortsätta att lägga skuld på barnet, tycker jag milt uttryckt är horribelt. Det kan sätta spår som kommer att spöka hela barnets liv.
Att sedan avskeda barnskötaren är enligt mig inte heller rätt. Men samtal och absolut mer utbildning vore på sin plats.
Ulla K-son UKHarmoni