Apropå det senaste tillskottet till den s.k. elefantkyrkogården för avdankade generaldirektörer. Man motiverar den genom att påstå att en generaldirektör när som helst kan få sparken. Vem kan inte det i dagens arbetsliv?
Om en hög chef får sparken så beror det nästan alltid på att man gjort en dundertavla eller att man som förra DO gjort sig omöjlig att leda en organisation, alltså genom egen förskyllan. Med den lön en generaldirektör har så har man säkert skapat sig en ekonomisk buffert och givetvis så ska man ha en ersättning under en uppsägningstid, men den ska vara rimlig och inte sträcka sig till döddagar.
Eftersom man påstås ha rekryterats som varande oerhört kompetent och med ett brett kontaktnät, så vore det väl märkligt om man inte skulle kunna hitta ett annat välavlönat och meningsfullt jobb. "Jobblinjen" måste, om den ska ha någon legitimitet, gälla alla i samhället och inte bara gräsrötterna.
Att man som nu tillåter sig ha ett frälse för politiker och högre chefer inom offentlig förvaltning är mycket olyckligt för den sammanhållning som krävs för att ett modernt samhälle ska fungera optimalt. Nu har man dock säkrat att ingenting ska förändras genom att en statlig utredning kommit fram till att det nu rådande tillståndet är bra som det är.