I Sverige har vi en offentlighetsprincip som vi, med rätta, är mycket stolta över. Offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad och vilken medborgare som helst har rätt att ta del av vilken handling som helst förvarad hos en myndighet. (Det finns vissa undantag som bland annat sjukhusjournaler.)
Vår offentlighetsprincip påstås också vara mer långtgående än den i andra länder.
Därför är det svårt att förstå upprördheten kring Lexbase. Det som lagts ut är offentliga handlingar, som alla har rätt att ta del av. Lexbase har bara gjort det litet enklare genom att tillhandahålla en sökfunktion. Samma uppgifter går att ta fram på andra sätt, må vara litet besvärligare. Tjänsten kan vara användbar om man exempelvis vill kolla om firman som ska lägga om ditt tak är seriös, om bilhandlaren har rent mjöl i påsen eller om den person du just träffat på Facebook är pedofil.
Bahnhofs vd Jon Karlung visar i sammanhanget brist på kurage. Naturligtvis känner han från början till vilka tjänster de företag som är inhyrda hos Bahnhof levererar, men när det börjar blåsa drar han öronen år sig. Dessutom har han missuppfattat ordet spion. Man ägnar sig inte, vilket Karlung anser, åt spioneri om man tittar i Lexbase. Man tittar möjligen på resultatet av ”spioneriet”, men i så fall är hela offentlighetsprincipen en form av spioneri.