Och precis som signaturen ”Tidigare bosatt i Linköping” var det med en känsla av obehag jag gick dit. Bara på grundval att jag är man, var bosatt i Linköping vid den aktuella tidpunkten och inom ett visst (mycket godtyckligt utvalt) åldersspann.
I ett rättssamhälle är en av de viktigaste grundprinciperna att man som oskyldig inte ska ha bevisbördan på sig, men det är precis det som skett i det här fallet. Alla vi som kallats in för topsning har gjort det för att bevisa vår oskuld. Polisen har inte haft någon anledning att misstänka att jag (eller någon annan av oss som blivit kallade) haft något med saken att göra, och ändå har vi fått finna oss i detta.
Jag fick hos polisen ett intryck av uppgivenhet och desperation, att de inte har någonting vettigt att gå på och famlar i mörkret. Ett intryck som muntligt bekräftades av den polisman som förhörde och topsade mig. Detta har alltså enbart varit ett gigantiskt slag i luften, och för den sakens skull har man sett sig nödgad att rucka på grundläggande rättsprinciper. Och till vilket pris? Hur mycket har den här fruktlösa åtgärden egentligen kostat oss skattebetalare?
Även jag hör till de män som blivit kallade till förhör och topsning med anledning av dubbelmordet 2004