Med 20 år erfarenhet av undervisning i matematik blir jag förstås glad över att staten satsar stora summor pengar på att fortbilda oss lärare. Det var med stor förväntan jag började i Matematiklyftet. En fortbildning i matematikdidaktik med målet att stärka och utveckla kvaliteten i undervisningen och därmed öka elevernas måluppfyllelse.
Med tanke på att utbildningsminister Jan Björklund uttryckligen sagt att undervisningen i matematik måste utvecklas och bygga på forskning hade jag höga förväntningar.
När jag nu är inne i den andra delen av matematiklyftet kan jag bara konstatera att jag blivit otroligt upplyst. Tydligen är det så att för att kunna bedriva en bra matematikundervisning så framhåller forskarna i kompetensutvecklingsmaterialet att vi som lärare måste se till att det är lugnt i klassen, att eleverna har med sig material, att man försöker se till varje elevs behov och att det är positiv stämning i klassen. Att efter tjugo år få reda på detta är fantastiskt. Min undervisning kommer nu att bedrivas på en helt annan nivå än tidigare.
Givetvis är jag ironisk, men jag är också väldigt förvånad över att andra erfarna lärare accepterar denna undermåliga kompetensutveckling. Vi uppmanas också att tro på våra elever för att deras resultat i matematik ska bli bättre. Kanske är det på sin plats att skolpolitiker, skolansvariga och forskare tror på lärares kompetens och låter dem engagera sig mer i planerings- och undervisningsarbete än i undermålig kompetensutveckling. Det kan ju faktiskt vara så att den misstro som regeringen tydligt visat mot lärarkåren de senaste åren påverkar lärarnas prestationer i klassrummet.