Börjar orden Lycka, Liv och Lärande på bokstaven A?
Jag tror inte det finns någon elev i den svenska skolan som inte vet svaret på den frågan, dåliga Pisa-resultat till trots. Nu är det valår och vi bombas med artiklar om den katastrofala situationen i skolan varvat med olika politikers utspel om hur vi ska lösa dessa problem. Skolfrågorna har blivit något ”hett”.
Nu ska jag berätta vad som inte är så hett. Det är att varje dag känna att man inte räcker till. Att varje dag vara förälder, kompis, kurator, specialpedagog, administratör och så till sist, lärare. Att varje kväll stirra på högen av rättning som aldrig blir mindre, känna det gnagande samvetet för att man inte ligger i fas. När personliga omdömen är som ett aldrig sinande vatten och det inte finns tid för planering och reflektion. Att vakna mitt i natten och tvivla på om man valt rätt.
Jag är inte en bitter gammal lärare som jobbat i hundra år. Jag är inte ens 30 och jag jobbar på en av Sveriges bästa grundskolor. Jag träffar fantastiska elever och otroligt kompetenta lärare varje dag och det finns bra dagar då liv, lycka och lärande står i fokus. Det är bara för många som inte är så. Dagar då papperen liksom tårar svämmar över. Dagar då jag tappar tron på att vi är där för att lära. Dagar då mina elever tror att Lycka börjar just på bokstaven A och att allt annat är ett misslyckande.
Vad ska vi göra? Jag vet inte. Jag vet bara att så länge vi som lärare inte får något erkännande eller tillåts känna oss stolta för det vi gör för era, våra barn, så kommer vi aldrig kunna förmedla värdet i kunskap och jobba för ett livslångt, lyckligt lärande.