Angående debatten om riva eller bevara Bemab-huset i Mjölby.
Jag börjar känna mig som förflyttad tillbaka till 60-talet då den socialdemokratiska rivningsfebern drog fram över våra städer, när jag läser om hur resonemanget nu går angående den gamla tegelbyggnaden där Bemab tidigare huserade.
Vi har för något år sedan haft en liknande debatt om det gamla stationshuset i Skänninge där politikerna och ledande tjänstemän visade sin okunnighet av värdet att bevara gamla hus och miljöer och då speciellt om de är uppförda av tegel.
Jag tror politikerna i Mjölby måste skaffa sig ett vidgat synsätt på sitt uppdrag att ta fram planförslag.
Byt attityd från att enbart se till hur många lägenheter som maximalt kan plockas in i en plan, mot att skapa attraktiva miljöer för folk att trivas i. Sådana miljöer tar vara på sådana värden som utgörs av gamla byggnader, trädsamlingar och dylikt som finns i området.
Tegel är ett historiskt och unikt material för våra bygder där det har använts sedan 1200-talet. De få som ännu finns kvar borde vi vara rädda om.
Jag delar ”Jappe” Arvidssons uppfattning, bevara huset och gör området runt huset till ett pittoreskt miljöinslag i ett attraktivt område.