Ostlänken kommer till stan. Manna verkar regna från himlen och pengakranarna ställs på fullt öppna. Det är bråttom. Redan om 15–20 år kan banan vara klar. Det ackorderas friskt om var Linköpings storslagna nya resecentrum ska lokaliseras. Att det nuvarande invigdes i sin nuvarade form så sent som 1995 har de som bestämmer redan påpassligt glömt.
Linköpings city är döende. Överetablering i Tornby, accelererande stadsförfulning och usel trafikpolitik i city i kombination med fantasisummor för att få parkera kväver sakta men säkert det som en gång var ett levande myller av människor. Varenda ledig gräsplätt snokas upp och överlämnas till byggherrarna och övrigt av värde deporteras till Kallerstad i jakten på byggbar mark och därmed stora inkomster till kommunen.
Som järnvägare ser jag inte problemet. Mer än att de styrande möjligen vill ta chansen och skapa ett spektakulärt monument att lämna efter sig. Järnvägsmässigt behövs 2 genomgående samt 3–4 fyra sidospår med anlutning till huvudtågspåren norra och södra änden. 3–4 fjärrbusshållplatser kan anläggas ovan markplan i en ramp på endera sidan. Större än så är inte Linköping.
Gräv alltså där du står i stället för att vräka ut miljarder på uppseendeväckande fantasikonstruktioner.
Det är inga större problem att med en del modifieringar använda det resecentrum vi redan har. Att fräscha upp det lite lagom är en helt annan sak. Lägg i stället pengarna på våra gamla, sjuka och barn. Sanslöst!