Statsministern har flera gånger sista tiden påstått att ”brottsligheten minskar” i Sverige, utan närmare förklaring. Men för varje gång som ministern drar sitt påstående, så inträffar inom ett par dagar nya våldsdåd, som pekar i rakt motsatt riktning. Det kan vara skjutningar, mord, knivskärningar, grov misshandel, knivrån eller våldtäkter. De anlagda bilbränderna har inte upphört! Gaturån förekommer både här och där.
Vad är förklaringen? Jo, det är olämpligt att försöka bedöma utvecklingen utifrån statistiken för några få år. Slumpen har då för stor inverkan, och bedömningen blir lätt helt felaktig. För en säkrare bedömning måste man se statistiken över en längre tidsperiod, minst 20 år, gärna mera. Slumpens inverkan blir då mindre. Finns det en långtidstrend i materialet, så kan den då framträda tydligt, och bedömningen blir säkrare.
Titta gärna på Brås statistik över anmälda brott, förslagsvis under perioden 1980–2012, och se utvecklingen under 32 år! Man ser då en kraftig ökning av de vanliga våldsbrotten: rån – mer än fördubbling; misshandel – tredubbling; våldtäkt – sexfaldig ökning. Ytterligare exempel: narkotikabrott 2003–2012: mer än fördubbling. Siffrorna är omräknade med hänsyn till folkökningen. Självklart är långtidstendensen viktigare än de små variationerna från ett år till nästa. Läget är knappast under kontroll. Vart är vi på väg?