Uppdrag Granskning tog upp ett angeläget men förträngt problem den 16 maj i SVT, nämligen kvinnoförtrycket som sker av vissa tolkningsföreträdare för islam.
Kvinnan är mannens ägodel, hon skall lyda, tiga och till och med be om förlåtelse när mannen misshandlar henne och absolut inte kontakta polisen, var flera imamers råd till besökande kvinnor.
Varför gäller inte svensk lagstiftning i praktiken? I teorin låter det annorlunda med inflation av vackra ord om samverkan, respekt och brobyggande ?
Problemet är att den religiösa och kulturella identiteten har fått breda ut sig på bekostnad av den individuella/medborgerliga, resultatet är att jämlikhet och andra frihetliga värden har trängts tillbaka.
Etablissemanget, inte minst våra politiker, har stor skuld i denna farliga utveckling som snarare ökar än minskar den påstådda främlingsfientligheten, när de mer uppmuntrar det som skiljer än förenar oss.
I sin iver att framställa Sverige som det mest humana och toleranta landet i världen har man alltför länge blundat för den faktiska verkligheten och ägnat mer kraft åt att tysta kritiker än att seriöst analysera konsekvenser av förd invandrings/asylpolitik. Äkta tolerans måste vara folkligt förankrad och är inget som kan beordras fram.
Vanligt folk känner sig maktlösa och frustrerade över denna utveckling och många röstar därför på "fel" parti, för skulden läggs alltid på de som befinner sig på trappsteget under det man själv står på.
Journalisten och urbanforskaren Paul Scheffer skriver i sin bok "Immigrant nations" följande:
"Det grundläggande dilemmat i vår tid är den växande klyftan mellan sociala eliter som kan röra sig fritt i en värld med allt färre gränser och en växande andel av befolkningen som känner sig hotade av globaliseringen och vänder omvärlden ryggen."
Inga företeelser sker i ett vakuum, varken goda eller dåliga, allt har en bakgrund det är något som den privilegierade eliten alltid förträngt.